10 december 2010
På morgonen går vi för motor till Red Frog Marina, Isla Bastimentos och är framme efter drygt en timme. Den mycket vänliga Kirkley från USA, ansvarig för marinan och några trevliga seglare tar emot oss.

Judy från Minnesota ombord på S/V Caribbean Blue och Gary från Texas på S/V Sea Feather, är våra närmaste båtgrannar. Det visar sig att det är många seglare i marinan, som har mer eller mindre bosatt sig här. Dom har skapat en egen liten “by”. Varje kväll träffas alla som vill på bryggan för en liten pratstund. Man tar med sig egen dricka och något tilltugg att dela med sig av.
Gary (kallar sig Bocasgary) har bosatt sig här permanent på sin båt, tillsammans med sin lilla, gulliga hund.

På bryggan finns flera grupper av snygga bord och stolar att samlas vid, är man många dukas långbord. Möblemanget kändes inbjudande och ett bra sätt att träffa sina grannar. Har aldrig sett möblerade bryggor tidigare i någon marina, ide´n är värd att ta efter.

Marinan ligger i en vacker omgivning och på andra sidan ön finns en härlig sandstrand, där det är populärt att ägna sig åt “bodysurfing”.

Vi har sett dom röda grodorna, tack vare några busiga killar.

Har också sett den tvåtåiga sengångaren.

Vi har inte sett någon boaorm, som några har sett slingrande på stigen.
En båt fick besök av en boa, den hade ömsat skinn hängande i deras VHF. Dom kallade på hjälp från lokalbefolkningen, som vet hur man gör för att förpassa den från båten till dess rätta element.

12 december 2010
Judy är ensam ombord på sin båt och det är ofta hon som tar initiativ till att göra saker tillsammans.
På söndagen åkte vi ett gäng till Ranazu på fastlandet, en timmes färd med taxibåten.
Där har ett par från Österrike öppnat en restaurang och specialiserat sig på pizzor och barbecue. Dom har bara öppet på fredagskvällar och söndagar.

I viken låg den svenskflaggade båten Anastasia med ett svensk-tyskt par ombord.

13 december 2010
Lucia visade sig inte i värmen, men det blev lite glögg i alla fall för vår del.

17 december 2010
Idag åker vi till Bocas Town för att proviantera.
Marinan har en taxibåt som kör flera gånger om dagen, tur och retur marinan - Bocas Town, ca 10 minuters färd.

19 december 2010
Idag åkte vi med ett gäng till grannbyn och besökte en thailändsk restaurang, med fin utsikt. 

För att nå restaurangen, klättrade man högt upp för berget, först en kortare sträcka som var asfalterad, därefter på lerstigar.

Om man ska ta sig dit upp efter skyfall (som är mycket vanligt förekommande), då är man inte bara lerig om skorna utan mycket mer. Lyckas man dessutom ramla i leran, som Gary hade gjort en gång, då förvandlas man till en lergubbe.
Tänk vilket slit att först bygga husen och sedan forsla upp alla varor, som behövs för att driva restaurang och logi.
Det var en engelsman (servitör) och en thailändska (kocka) som drev restaurangen + att dom hyrde ut några rum i ett angränsande hus.

Det finns gott om lycksökare och många av dem ger sig ofta in i restaurangbranschen som glada amatörer. Det är ju inte den lättaste branschen och många ger upp efter en kortare period.

På vägen ner var det fullt av gamar på ett ställe och när vi kom, flög dom upp på ett hustak.

Janne gick in i affären och jag väntade utanför på en bänk.

När jag satt där, kom en liten flicka för att handla. Hon tog upp ett par pinnar, dansade och viftade med dem. Hon tränade säkert inför kommande parader. När hon kom ut från affären fortsatte hon att dansa.
Hon var medveten om kameran och ville verkligen visa vad hon kunde.

21 december 2010
Idag  träffade vi  Lynn och Randy igen. Dom ligger för ankar  med sin båt, High States, utanför marinan.

24 december 2010
Julaftons kväll firade vi på restaurangen i närheten. Menyn för kvällen såg bra ut, skinka, kalkon m.fl. godsaker.
Det som serverades, uppslängt på en tallrik, såg inte så aptitligt ut och smakade inte mycket. Det blev ändå en lyckad kväll, för vi hade förmånen att träffa en familj från Kalifornien, tre generationer.
Det blev en oförglömlig och rolig kväll tillsammans med dem.

Förmodligen kommer vi att träffa dem igen, när vi kommer till
Kalifornien.

25 december 2010
Juldagen samlades alla seglare på bryggan. Var och en tog med sig en maträtt och dessutom hade vi gemensamt köpt kött och fisk.  Fisken rökte Gary och köttet tillagades ombord på en båt. Gary hade rökt några kalkoner till Thanksgiving, så det fick bli fisk till juldagen och den var mycket god, liksom steken och alla andra rätter. Vad tog vi med oss? Jo, Swedish meat-balls, of course!  Det blev en oförglömlig juldag i glada vänners lag.

26 december 2010
Åt vi rester.

Omgivningen inbjuder till promenader och att vandra utmed sandstranden, det är toppen. Med tanke på all julmaten är det också en fördel.

Innan vi hunnit smälta julmaten, så ser vi framemot nyårsafton. Då ordnar “partykillen” Dyllan (driver restaurangen Calypso Cantina i Bocas Marina) årets party på en restaurang och klubb i Bocas Town.
Det utlovas mat av hög klass, en champagneflaska till varje par eller enskild (finns flera manliga ensamseglare). Efter middagen utlovas en häftig show och därefter dans.
Dessutom utlovas fina priser att vinna, om man har lyckan att ha rätt nummer på inträdesbiljetten.

28 december 2010
Det har fortsatt att regna här i regionen Bocas del Toro så gott som varje dag och natt, men inte lika mycket som i de östra delarna av Panama.

Här är det många båtägare som har hundar, stora och små. Här bor  också  “marinahunden” Salty, han har ingen matte eller husse utan alla i marinan är mattar och hussar. Han lever ett rikt och bra liv. Får mat och har alltid tillgång till vatten, gör sina egna utflykter i området för att kolla läget. Han gör sig ofta ärende till stranden för att kolla in snygga tjejer och sådana som inte kan låta bli att klappa  honom, för han är ju så gullig och charmig.

En sibirisk husky vid namn Lobo bor också här, ombord på en båt, tillsammans med husse och en vit katt.
Han har inte ett lika rikt och bra liv. När så gott som alla hundar leker på bryggan, ligger han för sig själv och ser ledsen ut. Känns som om han är lite för hårt hållen. Han uppskattar när man pratar och klappar honom och det gör vi ofta.

Ombord på en f.d. fiskebåt bor också två gröna papegojor i en bur!
Vi tycker, “släpp fångarna loss!”
Det var på den båten som boaormen kom ombord, kanske den var ute efter papegojorna?

På tal om djur, så har vi också husdjur ombord. Det är Lill-Ragnar och Ragnhild, två geckoödlor ca 5-7 cm långa. Dom har stora ögon  för dom är oftast nattaktiva. På fotens undersida har dom små hår, s.k. häftlameller som gör att dom kan gå på vertikala ytor. De äter i första hand insekter. Namnet kommer från en av de större arterna för att deras
revirrop låter som ge-kåå.
Första gången vi besökte Shelter Bay Marina bosatte sig en ödla på båten, liksom som på de flesta båtar i området. Den var lite större än ovannämnda och vi döpte honom till Ragnar Sellberg. Han blev vår renhållningsarbetare och hans huvudsakliga uppgift var att hålla efter dom pyttesmå myrorna som också bosatt sig ombord, någon gång under seglatsen.
Han mönstrade av i Rio Chagres.

Efter en tid dök Ragnhild upp, hon är mindre och ljus i motsats till Lill-Ragnar som är ljusbrun.

29 december 2010
Bocas är ett populärt resmål för Panamanians. Inför det nya året invaderas Bocas Town av ungdomar från Panama City och alla hotell blir fullbokade.
Varje dag kommer massor av taxibåtar, fullastade med ungdomar ut till marinan och på stranden blir det liv och rörelse.

31 december 2010
Bocas’ bästa party blev en FLOPP!
Samarbetspartnern på restaurangen levde inte upp till sina åtagande.
Det dröjde mycket länge innan man fick mat om man överhuvudtaget fick någon, många blev utan! När showen skulle börja kl. 22.00 satt dom flesta kvar i restaurangen och väntade på att maten skulle serveras.
Champagneflaskorna gick man själv och hämtade i köket om man inte ville bli utan.
Efter detta fiasko gick luften ur arrangören Dyllan och inget av det utlovade blev av. Orsaken till fiaskot var att restaurangägaren trodde att det räckte med en kock och ett par servitriser för att servera 3-rätters till ca 100 personer!?
Det blev nytt år i alla fall och vi skålade i champagne på klubben (våningen över restaurangen) och tittade på alla fyrverkerier över hela sta’n.

GOTT NYTT ÅR!

We never know
how far we can go
until we try.

1 januari 2011
På e.m. samlas alla på kajen för Good Luck.
Det är en tradition, ursprungligen från södern i USA, som man firar på nyårsdagen.
När nordstatarna invaderade sydstatarna under inbördeskriget i Amerika, brändes alla fält med majs, vete m.m.
Man brände inte fälten med Black-Eyed-Peas, eftersom det var foder till kreaturen. Tack vare det överlevde människorna i söder på Black-Eyed-Peas och det blev deras stora lycka.
Alla tillagar en rätt med huvudingrediensen Black-Eyed-Peas, man
smakar på varandras rätter och det i sin tur bringar lycka för resten av året. Ärtorna är mycket goda och nyttiga, så året startade bra.

För första gången och bara i Bocas, som vi vet, anordnas en båtparad utanför staden. Besättningarna smyckar sina båtar och visar upp sig för stadens innevånare, som bevis på att alla trivs så bra här. Platsen är ju rätt vald, eftersom man i Bocas Town kan se hur många parader som helst. Det anordnas parader, till allt man kan komma på att fira.
Tanken med båtparaden är att det ska bli en tradition att fira en gång om året.

Några dagar senare är vi med om invigningen av den nybyggda
strandrestaurangen Punta - Lava. Mat, musik och tjo och tjim. Trevligt!

8 januari 2011
Sista kvällen med gänget blev lyckad. Mycket folk och på en av båtarna som nyss kommit till marinan, fanns en gitarrist och han spelade och sjung hela kvällen. Vi träffade honom och hans fru i Kuna Yala. Vid det tillfället fanns det fler spelmän på andra båtar och en kväll bildade dom en orkester och  underhöll oss övriga.

9 januari 2011
På morgonen säger vi bye-bye till Red Frog Marina och alla vänliga människor. Några kommer vi att hålla kontakten med framöver.